Öppet brev till Sven Wollter (och alla med hjärtat till vänster)

Den 31/12 publicerade Sven Wollter en artikel i Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/kultur/article20067860.ab)  där han med rätta var bekymrad för högerkrafternas framfart i Europa och i synnerhet Sverige. Dagen innan medverkade han i Min Sanning i TV2 där även andra frågor om kommunismen kom upp. Med anledning av detta skickade jag in nedanstående artikel till Aftonbladet samma dag men har idag, 8 dagar senare och efter 3 påminnelser inte fått något svar. Varken refusering eller publicering. Bara tystnad,  Debattredaktionen hänvisar till kulturredaktionen som inte svarar. Så nu publicerar jag det här:

Öppet Brev till Sven Wollter (och alla med hjärtat till vänster)

Vi tillhör 68 års vänsterrörelse du och jag. Vi trodde (och tror än) på en värld där människor får samma chans, behandlas lika och där marknadskrafterna inte får styra allt. Denna dröm hade många före oss och efter oss. Många trodde drömmen förverkligats, först i Sovjet, sedan i Kina (eller Albanien eller Nordkorea). För min del ledde den kommunistiska visionen till att jag hamnade hos maoisterna, t.o.m. i knät på Pol Pot, du bl.a. hos Stalin och i Nordkorea.

Nu skriver du i ditt inlägg i Aftonbladet (31/12) om din dröm och förhoppning att du innan du går bort skall få uppleva en ljusning i det högermörker som drar över Europa. Den förhoppningen delar vi, liksom upprördheten över främlingsfientlighetens framgångar i Sverige och Europa.

Men denna upprördhet bottnar i den känsla för rättvisa och människovärde som en gång fick oss engagerade, och den kräver att vi också lär oss att erkänna misstag och visa empati och solidaritet med de som drabbats av kommunismens praktik. Den fick mig att åka tillbaka till Kambodja och erkänna att jag haft fel och be folket om ursäkt.

De tusentals döda i Stalins fångläger, de torterade i Nordkoreas läger och de mördade och torterade i Pol Pots Kambodja hade samma rätt till ett värdigt liv och mänsklig behandling som de människor som du vurmar för: t.ex. de som fryser och spelar dragspel på Storgatan i Luleå.

Samma dag som din artikel publiceras i AB sändes intervjun med dig (Min Sanning) i Svt. Du fick frågan om hur du kan hålla kvar vid dina gamla kommunistiska ståndpunkter efter allt som hänt. Och dina svar var snåriga – du hänvisade bl.a. till Nordkoreas isolering. Men inget USA (eller andra) gjort tvingar Nordkorea att terrorisera sina invånare. Inget USA gjorde före 1975 tvingade Pol Pot att handla som han gjorde.

Att behålla sin vänsterståndpunkt är hedervärt i dessa tider av individualism och marknadslösningar och många gamla vänsteraktivister har flyttat sig långt åt höger. Men att behålla ståndpunkt kan kräva att man byter åsikt. Vår kritik av kapitalismen var och är korrekt – men svaret på vad som skall komma i stället kan inte vara att ersätta kapitalismens förtryck med något ännu värre. Vi måste hitta ett nytt svar på frågan om hur människovärde, frihet och demokrati skall uppnås och bibehållas.

Eftersom du är en modig människa kan du säkert erkänna att du haft fel om kommunismens praktik och att det behövs en ny karta för vägen framåt. Så behåller vi vår gamla ståndpunkt men blir inte försvarare av terror och förtryck.

Gunnar Bergström

Annonser

Om Gunnar

Nu är jag äntligen 66 år. Och mest känd för att syssla med kriminalitet! Men mot - inte för. Och sen har jag ett andra hemland - Kambodja - efter att ha trampat i klaveret, stött Pol Pot och försökt ställa det till rätta. Och hjärtat sitter på vänster sida.
Det här inlägget postades i Kriminalitet. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Öppet brev till Sven Wollter (och alla med hjärtat till vänster)

  1. raynor skriver:

    Jag gillar ditt inlägg Gunnar men som enda försvar till Sven Wolters fördel är att han får nog inte med alla åsikter han har och har dessutom kommit till åren. Jag vet även att tv det vill säga media styr så mycket dom kan i sina program. Jag har upptäckt detta via andra och min fru som deltagit ett antal ggr. Ska bli himla kul att träffas snart

  2. Gunnar skriver:

    Jag tycker nog att han hade all tid i världen att förklara sig, minst sagt. Han har också sagt samma saker i intervjuer förr. Han gör samma fel som många andra, skyller övergreppen på andra och förringa offrens lidande. Han snackade om att Stalin gjorde bra saker också. Det låter som den som ursäktar Hitler med att han gjorde bra saker också.

  3. Daniel Bengtsson skriver:

    Jag känner mig som en åskådare till detta spektakel med att ta ansvar för om andra har haft fel i sina åsikter. Jag är en yngre generation så dessa diktaturer rasade eller reformerades under min uppväxt.
    Jag har en tro på ett klasslöst och rättvist samhälle men ingen har kunnat visa vägen. Varken den liberala synen på demokrati med avregleringar och en maktlös stat eller en socialistiks syn med en stark stat som antingen kämpar med demokrati och reformism eller en proletariatets diktatur. Lidandet och grymheterna fortsätter i orubblig takt. När ni nu erkänt de gamla kommunistdiktaturernas synder åt dem, hur går vi vidare då? Vilken makt har arbetarrörelsen idag att förhandla med och viken grund vilar den på?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s