Nya reträtter för missbruket!

 

iStock_000001185545Small

Nya reträtter för missbruket – sprutor till ungdomar och dömda

Nu skickar regeringen ut nästa förslag på remiss i den pågående nedmonteringen av vård som syftar till drogfrihet för missbrukarna.  Nu skall ungdomar och dömda kunna delta i så kallade sprututbytesprogram. Tidigare har förskrivningen av narkotiska preparat som ska ersätta heroin ökat lavinartat. Fler dör nu av statens ersättningsdroger än av heroin. Ökningen skedde efter 2006 då det blev lättare att få preparaten utskrivna.

Absurda förslag

Den ökande dödligheten, främst bland unga, beror också på den nedmonterade vården som nu ofta endast erbjuds som öppen vård, d.v.s. att missbrukaren bor kvar hemma (om han/hon alls har en bostad). Alla klarar inte det. Många nekas dessutom all form av vård.

Nästa led i sänkningen av ambitionerna är nu att ta från kommunerna del i beslutet om att ge sprutor till narkomaner. Här vet regeringen inte vad den vill eftersom den samtidigt står fast vid att missbruksvården, förutom avgiftning, ligger på kommunerna. Kommunerna står alltså som ansvariga, men fråntas detta avgörande beslut. De kan planera missbruksvård, till och med tvångsomhändertagande, för en klient som samtidigt får sprutor av landstinget.

Ännu märkligare är förslaget att sprutorna ska ges till ungdomar under 20 år. Lagen om Vård av Unga (LVU) gäller under 20 år. Hur är detta tänkt? Man kan tvångsomhänderta ungdomar upp till 20 år – kan man då ha en lag som samtidigt möjliggör att de får sprutor av landstinget?

En annan ny absurditet är att de  som döms till skyddstillsyn eller annan frivård ska ingå i sprutbytesprogrammen.  Det innebär att regeringen föreslår att man godtar att den som avtjänar ett straff samtidigt skall kunna missbruka narkotika utan att påföljden undanröjs. Vilka andra lagar anser regeringen att man ska kunna bryta mot under pågående påföljd? Det bör förstås finnas, som hittills, ett krav på drogfrihet under tiden man avtjänar ett straff. Detta är ett dessutom mer solidariskt med den som vill vara drogfri än att samhället agerar medberoende och möjliggör fortsatt missbruk.

Dessa förslag är ett led i den pågående utvecklingen av en missbrukspolitik på vårdområdet som inte längre syftar till drogfrihet utan till att nöja sig med att man minimerar skadorna. Hur stora ansträngningar har gjorts för en 19-åring missbrukare som numera erbjuds statliga droger och snart fria sprutor? Det kan inte vara rätt att samhället på detta  överger ungdomar och lämnar dem i klorna på sitt beroende.

En politik utan stöd i forskning

Argumenten för sprutbyte är oftast att man dels ska minska spridningen av hepatit C, dels att man ska nå missbrukarna för att motivera till fortsatt vård. Ingen av dessa ambitioner har stöd i forskningen. Vad gäller hepatit C har man inte kunnat visa på någon minskning av hepatit C med hjälp av sprutbyte, vare sig i den enda studien i Sverige (Stenström 2008)  eller t.ex. Danmark där sprutbyte är vanligt, men där 90 % av injektionsmissbrukarna  trots det har hepatit C. Inte heller i studier i England har spridningen av hepatit C visat sig minska med hjälp av sprututbyte.

Inte heller har man kunnat visa på att narkomaner som står i väntrummet för att sina sprutor i större  utsträckning just då är mottagliga för vårdsamtal. I den svenska studien fann man att man lyckats motivera endast 8 % av de som var okända för socialtjänsten att söka vidare vård. Så här berättar en sjuksköterska som arbetat i England med sprututbyte:

”Tanken är att man ska använda besöket till ett motiverande samtal om hur klienten skulle kunna bli drogfri. Det funkar inte på en injicerande heroinist som är där för att hämta verktyg.” (Vivi Lovelock)

Lönar sig vård?

En orsak till att politiker av olika färg accepterat nedrustningen av missbruksvården är en myt som spridits – att missbruksvård inte fungerar och inte lönar sig. Däremot är en förutsättning att den ges möjlighet att verka efter vetenskap och beprövad erfarenhet vilket inte är fallet idag. Myten om den dåliga vården sprids bland annat av anhängarna till utdelningen av ersättningsdroger. I en nyligen publicerad norsk studie fann man tvärtom att de som fått dessa ersättningsdroger, i större utsträckning än de som fått drogfri behandling, missbrukade  andra droger vid en uppföljning efter 10 år. De som fått ersättningsdrogerna uppvisade också mer ångest och depression än de som fått drogfri behandling. (Nordic Studies on alcohol and drugs Vol. 32 2015)

Vad behövs?

Vad som krävs för att bryta den stigande kurvan för dödlighet i missbruk är bland annat:

  • Att samhället bestämmer sig för att målet för missbruksvård är drogfrihet
  • Att en kommission tillsätts som ser över föreskrifterna för utdelning av ersättningsdrogerna och får som direktiv att strama upp nuvarande frikostiga utdelning och att inga ungdomar under 20 är aktuella för förskrivning av ersättningspreparat.
  • Att kommunerna får behålla medbestämmande om sprututbyte eftersom de är huvudansvariga för vården och att inga ungdomar under 20 är aktuella för sprututbyte
  • Att den nedrustning av missbruksvård och socialtjänst som skett de senaste åren ersätts av en ny rejäl satsning och med en ny inriktning på rehabilitering och inte bara att minska skadorna

Gunnar Bergström

 

Annonser
Publicerat i Droger, Kriminalitet | 47 kommentarer

Vad ska man tro? En värld av konspirationer och humbug

Nu är den här! Boken om konspirationsteorier och pseudovetenskap är klar.

Idag sprids konspirationsteorier och låtsasvetenskaper med stort fart över världen. Det positiva med Internet, med öppenhet, fri debatt och meningsutbyte betyder också frihet för vem som helst att påstå vad som helst. Då måste alla läsare hålla huvudet kallt och tänka kritiskt. Många rasistiska idéer om en judisk världskonspiration är vanliga på Internet och sprids via musik och filmer.

SKAFFA DIG KUNSKAP ATT BEMÖTA VANFÖRESTÄLLNINGAR OCH RASISM!

Det tog mindre än en dag innan konspirationisterna hävdade att attacken i Paris inte ägt rum! Nu hävdar de idag att massakern i Kalifornien också är en bluff!

Lär dig om vad som pågår på Internet och vad många, främst ungdomar tror på!

Omslag framsida

  • Besprutas vi dagligen från luften enligt ett hemligt program för hjärntvätt och väderkontroll?
  • Finns det en hemlig konspiration av ondskefulla bankirer som vill införa en ny världsordning?
  • Bombade USA sina egna tvillingtorn den 11 september?
  • Hjälper det att dricka disenfiktionsvätska mot cancer?
  • Kan man läsa tankar?
  • Kan man prata med de döda?

DETTA ÄR VANLIGA PÅSTÅENDEN SOM MÅNGA TROR PÅ. LÄS OM VAD SOM LOCKAR MED KONSPIRATIONER OCH VARFÖR MÅNGA LÄGGER TUSENTALS  KRONOR PÅ BLUFFMEDICINERDu kan beställa boken här (200 kr): BUTIK

Läs mera här: UT UR DIMMAN

 

 

Publicerat i Kriminalitet | Lämna en kommentar

För en drogfri missbruksvård!

Denna artikel sändes till Aftonbladet som svar på en artikel av sjukvårdsminister Gabriel Wikström. Den kom inte in (”replikkvoten är fylld”).  Publicerar den här. 

Nu när den restriktiva narkotikapolitiken ifrågasätts av många, bl.a. på grund av den höga dödligheten, tar sjukvårdsminister Gabriel Wikström till orda utan att ta upp den främsta orsaken till de höga dödstalen. Wikström nämner en orsak, nätdrogerna, men förbigår med tystnad att den stora ökningen främst handlar om dödsfall orsakad av de s.k. ersättningsdrogerna bupronerfin (Suboxone) och metadon. Fler dör av dem än av heroinet de skulle ersätta. Framför allt har dödsfallen ökat radikalt sedan 2006 då man gjorde det lättare att få dessa s.k. droger Nu föreslås ytterligare lättnader och att det missbruk av andra droger som sker samtidigt skall accepteras. Detta kommer att öka antalet dödsfall.

Hela inriktningen på missbruksvården har blivit medicinsk och missbrukare får inte längre drogfri behandling utan ”erbjuds” att med statens hjälp medicinera livet ut.  Det finns de som upplever sig hjälpta av detta medan många andra dör.

Ett annat bekymmer är den stora satsningen på enbart öppen vård (om ens det) för tunga missbrukare. De erbjuds boenden  som inte är drogfria och öppenvård som de saknar alla förutsättningar att klara av. När de sedan misslyckas klassas som de hopplösa fall och erbjuds ofta de statliga drogerna.

Det konkreta Wikström kommer med är snabbare narkotikaklassning av nätdroger som är okontroversiellt,  sprutbyte vilket i sig inte är så dramatiskt men som ingår i omsvängningen till en skadelindrande vård i stället för läkning och drogfrihet. Argument för sprututbyte brukar vara att minska spridningen av hepatit C vilket dock inte fungerat enligt de studier som gjorts. Man säger också att man vill nå nya missbrukare den vägen, men i den studie som gjorts övertygade man bara 8 % av de som hämtade sprutor att söka vidare hjälp.

Sedan vill Wikström utreda narkotikadödligheten. Det är bra men en hel del är redan utrett och det behövs handling. Det första han kan göra är att tillåta den nässpray som kan rädda liv på döende narkomaner. I övrigt är han och regeringen på defensiven mot alla som vill släppa ersättningsdrogerna helt fritt, som vill legalisera cannabis eller alla droger.

Mot denna liberaliseringsvåg måste Wikström komma med något konkret. Tillsätt en haverikommission med uppdrag att

  • Vända den nuvarande medicinska inriktningen på narkomanvården tillbaka till drogfri vård som huvudinriktning. Det innebär att socialstyrelsens nuvarande riktlinjer omarbetas
  • Utreda möjligheten att göra en svensk version av Portugals narkotikapolitik. Det innebär att fängelse för narkomaner ersätts av vård (drogfri vård) och att staten genom minskade fängelsekostnader bekostar en utbyggd narkomanvård. Detta kan möta liberalernas berättigade krav på handling, men utan att tillmötesgående dem i kravet på en politik som bara skulle öka dödsfallen ännu mera. Detta förslag finns på Wikströms bord sedan ett år tillbaka och har bara besvarats med icke förpliktigande fraser.

Det är dags att gå från utredningsstadiet till handling!

Gunnar Bergström

Gabriel Wikströms artikel finns här: http://www.aftonbladet.se/debatt/article21695940.ab

Publicerat i Kriminalitet | 11 kommentarer

Amnesty trampar snett

I tusentals år har kvinnor varit handelsvaror för män och problemet är inte över. Men i Sverige har vi åtminstone förbjudit den ojämlika och förtryckande prostitutionen genom att kriminalisera köparna – männen. Det är inget lätt brott att upptäcka och bevisa men det har ändå en betydelse. Det är också en markering av hur samhället ser på att kvinnor görs till handelsvaror.

Nu har Amnesty International beslutat verka för en avkriminalisering av prostitution, d.v.s. att män som köper kvinnor skall gå fria att göra det. Den svenska sektionen av Amnesty har blivit nedröstad.

Och hur skall den göra som hittills stött Amnesty? Vill jag betala medlemsavgift och eller stödpengar till en organisation som verkar för fri kvinnohandel? Knappast – men svenska Amnesty har gjort vad de kan för att motverka detta.

Så man kanske ska vara kvar i svenska Amnesty. Mina stödpengar skall dock inte hamna i propaganda för kvinnohandel så jag stryker min månadsgåva till Amnesty t.v. och ger det till Läkare utan Gränser i stället.

Något måste man göra.

Publicerat i Kriminalitet | Lämna en kommentar

Det behövs en ny solidarisk narkotikapolitik – inte legalisering!

I Dagens Nyheter den 25 juli publicerades en artikel av Markus Bergström som föreslog att Sverige ska legalisera narkotika. Hans artikel kan du läsa här  http://www.dn.se/debatt/

Jag fick en in  replik och den kan du läsa här: Replik

Replikreglerna säger att medan den ursprungliga artikeln kan vara på över 6000 tecken så får repliken bara vara hälften så lång. Därför var jag tvungen att strypa min artikel och publicerar här den längre versionen.

Det behövs en ny solidarisk narkotikapolitik – inte legalisering!

I DN 25/7 får vi i en debattartikel av Markus Bergström läsa att Sverige behöver ompröva sin traditionellt restriktiva hållning mot narkotika. Han är inte helt tydlig med om han vill helt legalisera all droganvändning eller bara cannabis – fast artikeln lutar åt legalisering av all konsumtion. Krav i denna riktning har blivit allt vanligare. Ibland handlar det om ett frisläppande av all konsumtion, ibland om att de som etablerat ett beroende ska få sin drog utskriven.

Internationellt finns det en ”hård” linje med nolltolerans och med stränga, orimliga straff för det minsta innehav. I detta läger återfanns tidigare USA. Det finns också en liberal linje med tolerans för eget bruk – t.ex. i Holland och Danmark. Sverige stod tidigare för en tredje väg som Bergström inte nämner – en restriktiv politik med vård för de ”vanliga” narkomanerna när de åkte fast.

Den svenska linjen har sedan urholkats genom att vården kraftigt nedrustats och många missbrukare nekas idag vård på ett sätt som var otänkbart för 15 år sedan. Men utvecklingen av missbruket och den ökade dödligheten är oroande – där har Bergström rätt. Men innan man ropar på legalisering bör man känna till att bland dödsfallen i opiatmissbruk (den dödligaste drogen) så  stod de opiater som ges till missbrukarna som ersättning för heroin för den största delen av ökningen av dödligheten. Mer än dubbelt så många dog i överdos av dessa ”läkemedel” än i heroinöverdos.

Den amerikanska varianten av krig mot drogerna har misslyckats – där har Bergström också rätt. Den har delvis misslyckats för att den aldrig riktats mot efterfrågan på droger utan på en fruktlös jakt på storlangare och på grund av korruption och maktpolitik. I stället slår Bergström ett slag för den liberala lösningen och nämner legalisering av cannabis i Colorado och Uruguay samt heroinkliniker i Schweiz m.fl. länder som framgångar. Det finns en annan bild än Bergströms av vad som hänt i Colorado. Några siffror ur en studie av Rocky Mountain HIDTA ( ett samarbetsorgan mellan staterna i området):

  • Trafikolyckor med marijuana inblandat har ökat med 100 %
  • Colorado har den 4:e högsta frekvensen av cannabisbrukare bland ungdomar i USA, den 3:e högsta bland vuxna
  • Marijuaanvändning fanns hos 48 % av de alla gripna för brott, en ökning med 16 % sedan 2008
  • Besöken på akutmottagningarna p.g.a. marijuanaanvändning har ökat med 57%, inläggning på sjukhus med 82 %
  • Barn mellan 0-5 år som exponeras för marijuna har ökat med 268 %
  • Kriminaliteten gick upp 6,7 % under 2014

Tillgängligheten fortfarande avgörande

Fortfarande gäller att tillgången på en drog ökar med legalisering och ju större tillgång ju fler missbrukare. I USA fann man att i de stater som släppt s.k. medicinsk marijuana fritt så hade man dubbelt så många missbrukare som i restriktiva stater (Drug Alcohol Depend. 2012 Jan 1; 120(1-3): 22–27)

Vad gäller heroinklinikerna, som alltså förser missbrukarna med heroin, så när de ytterst små grupper av avancerade missbrukare som förses med heroin. Isolerat, utan hänsyn taget  till vad deras existens innebär för andra missbrukare utanför dessa program,  så kan de vara framgångsrika i form av minskad dödlighet men de når inte så många missbrukare att man dra slutsatsen som Bergström gör, att detta är ett argument för en allmän utdelning av droger till narkomaner. Dessutom minskar motivationen hos stora grupper av missbrukare att söka drogfri vård om de ser att de kan droger av staten. I Sverige har man redan utökat denna typ av utdelning (med metadon och Subutex) med flera hundra procent de senaste åren med ökad dödlighet som resultat. Denna typ av förskrivningsprogram har, så fort de blir stora och omfattande, en tendens att läcka så att preparaten når nya grupper som introduceras i missbruk. Detta sker just nu i Sverige där dödligheten ökar bland unga vuxna missbrukare.  Eller menar Bergström att alla vuxna som vill ha ska förses med heroin, kokain o.s.v.? Detta är i så fall en hänsynslös form av liberalism där all solidaritet med de beroendesjuka saknas.

Exemplet Portugal

Men man måste ge Bergström rätt i att det behövs en ny politik även om hans förslag skulle mångdubbla lidandet för alla beroendesjuka och deras anhöriga. Han nämner intressant nog Portugal som avkriminaliserade innehav för eget bruk år 2001. Det betyder inte samma sak som  legalisering. Avkriminalisering innebär att det är en administrativ förseelse ungefär som en P-bot. Den som har upp till vad som räknas som egen konsumtion (för upp till 10 dagar) kallas till en slags kommitté. Denna kommitté bedömer om det gäller en rekreationsmissbrukare utan ett problematiskt missbruk eller en missbrukare. Alla får ett samtal och kommittén kan utdela ganska tydliga sanktioner eller vård vad gäller missbrukare. Den som bedöms sakna missbruksproblem får bara ett samtal första gången, sanktioner utdöms om förseelsen upprepas. Den som har ett missbruk åläggs att ta mot vård eller uppvisa drogfrihet redan efter första gången, annars utdöms sanktioner. Fängelse finns dock inte som sanktion enbart för innehav.

En del drogliberaler som Bergström ser Portugal som ett exempel på lyckad legalisering. Men oftast ger man en falsk och förskönad bild av vad som skett i Portugal, så även Bergström. Det är ju faktiskt ingen legalisering som ägt rum. Brottsligheten har gått upp och ned. Gaturån och bilstölder och stölder ur bilar har ökat medan postrån och apotekstölder har minskat. Bergström citerar hjärnan, João Goulão , bakom Portugals nya politik: ”Drogmissbruk är inte ett brott utan en sjukdom” – vilket man kan hålla med om. Men Goulão säger också:

”– De goda resultaten, menar João Goulão, beror på hela paketet med utökad vård och prevention. Det finns inget orsakssamband mellan avkriminalisering och minskade problem.”   (Accent 16/20 2011)

För att tänka utanför boxen och försöka komma ut ur en eländig missbrukssituation har jag föreslagit att vi i Sverige skulle tillsätta en kommission som jag gärna kallar en haverikommission eftersom nuvarande medicinska narkotikapolitik misslyckats. Denna kommission skulle ha till uppdrag att lägga fram en svensk version av försöket i Portugal. Det skulle innebära att

  • Innehav av narkotika för eget bruk aldrig kan leda till fängelse utan vård. Böter tas också bort som påföljd då de inte betalas under ett aktivt missbruk och bara är ett hinder för att komma tillbaka till samhället som drogfri.
  • Vården måste också omfatta de missbrukare som blir kvar inom kriminalvården p.g.a mer omfattande försäljning av droger.
  • Att pengarna som sparas genom att avlasta kriminalvården öronmärks till missbruksvård
  • Den nuvarande vårdinriktningen att medicinera missbrukare ersätts med en satsning på en drogfri narkomanvård.

Detta ser jag som betydligt mer humanitärt än Bergströms uppgivna legaliseringsförslag.

Gunnar Bergström

Publicerat i Kriminalitet | 6 kommentarer

Ny hemsida om Konspirationsteorier och Pseudovetenskap

På Internet (och i andra media) florerar en massa konspirationsteorier som okritiskt förmedlar en världsbild som bara kan förvilla människor. I stället för att peka ut en orättvis ekonomisk världsordning bakom världens orättvisor och problem läggs skulden på inbillade konspirationer:

Man hävdar att vi blir besprutade av gifter (Chemtrails) dagligen för att hjärntvätta eller döda oss

Man hävdar att det finns en hemlig sammanslutning (Illuminati) som ska ta över världen och införa en satanistisk diktatur

Man påstår att USA skapade Hiv och Ebola.

Och mycket, mycket mer. Till detta kommer pseudovetenskaper som lurar av människor pengar genom att betala för bluffmediciner som kolloidalt silver eller för att få tala med sina döda anhöriga. Man lurar människor att avstå behandling för att i stället stoppa i sig innehållslösa homeopatiska preparat.

Nu har jag gjort en hemsida om detta: www.verklighetskontakt.se. Den är en försmak till en kommande bok ”Vad ska man tro?.

Besök gärna den nya sidan. Synpunkter välkomna!

Publicerat i konspirationer, pseudovetenskap | Märkt , | Lämna en kommentar

Missbrukarna dör och politiken blundar och utreder

Nedanstående artikel, i förkortad form, sändes 9 juni till Expressen, som tackade nej. För fyra år sedan tog Expressen in fyra artiklar för medicinering av missbrukare och ingen mot. Man fortsätter i samma anda. Jag har ändrat något i artikeln idag p.g.a den ledare som publicerades i Expressen igår.

Missbruksdöden – vad beror den på?

Då och då syns de annars osynliga missbrukarna i debatten, nu senast i TVs Aktuellt den 4 juni och Expressen 6-8 juni.  Den ökade dödligheten hos missbrukarna påtalades, men där lösningen sades i Aktuellt vara att ge upp kampen om ett drogfrihet för dessa människor. I stället föreslog experten Börje Olsson, i linje med nuvarande politiska vindar, att vi ska ge upp vår restriktiva narkotikapolitik och acceptera missbruket, men försöka begränsa det. Denna politik brukar kallas ”Harm Reduction” (skademinskning). Han menar, och tycktes ha Aktuellts journalister och Expressen med sig på detta, att orsaken till vår höga narkotikadödlighet beror på den svenska narkotikapolitiken. Den sägs vara mycket högre än i drogliberala länder i EU. Denna linje hörs nu också allt oftare i media och vinner politiskt gehör. Men det finns fakta som talar för att den ökande dödligheten har helt andra orsaker, bl.a. minskade vårdinsatser.

Statistik

Det är svårt att jämföra dödsorsaker mellan länder eftersom statistiken bygger på olika arbetssätt. T.ex. obduceras 24 % av alla döda i Finland, men bara 1 % i Danmark. Portugal, som framhålls som lyckat exempel, har till nyligen ingen ordentlig statistik och dödligheten där har ökat senaste åren. [1]Statistiken ljuger alltså i viss mån och kan lika gärna tolkas i motsatt riktning. Norge har gått oerhört långt i liberalisering av politiken och har ett stort sprutbytesprogram, man har s.k. sprutrum och omfattande utskrivning av ersättningsdroger. Men Norge har också ett av Europas högsta dödstal i missbruk.

Men oavsett statistikens kvalitet är det oacceptabelt med alla dödsfall i missbruk och den ökning vi sett. Men vad beror den på? Det finns andra svar än de som kom fram i Aktuellt där förespråkarna för liberalisering stod oemotsagda.  På senaste tiden har dessa förespråkare alltmer fått politikernas öra, och Gabriel Wikström, vår sjukvårdsminister, stod svarslös i Aktuellts utfrågning och hänvisade till en utredning.

Den svenska utvecklingen

Den svenska restriktiva narkotikapolitiken vilade ursprungligen på två ben – nolltolerans mot narkotika men vård vid upptäckt. På senare år har denna politik raserats genom att alltfler missbrukare nekas drogfri vård eller att vården tvärtom i ökad utsträckning förser missbrukare med droger. Behandlingshem har lagts ned på löpande band i takt med att kommunerna låter även gravt utslagna missbrukare gå i en öppen vård som de saknar alla förutsättningar att klara av. Här har vi en stor del av förklaringen till de ökade dödstal vi ser sedan 2007.  Som exempel på nedläggningsivern kan man nämna Stockholms stad som efter att ha drivit ett 20-tal behandlingshem idag har ett kvar.. Av rent ekonomiska skäl offrar man utslagna människor.

Ett växande bekymmer är den nuvarande medicinska inriktningen på vården som för vissa grupper helt tagit över den drogfria vården. Över 70 % av alla opiatmissbrukarna i Sverige medicineras nu med legala opiater som också kan missbrukas, säljas till andra och som leder till fler dödsfall än heroinet de skulle ersätta. Nyligen kom socialstyrelsen med rekommendationen att detta skall vara förstahandsbehandling vid heroinmissbruk. Detta kommer att göra det ännu svårare för den vill ha en drogfri behandling.

Denna medicinska drogbehandling har utökats varje år och för varje gång man lättat på reglerna för detta har dödstalen ökat. Många av de behandlade säljer en del av sin dos och en ny marknad har därmed skapats. Polisen uppger att cirka 20% av dessa preparat som de beslagtar kommer från de svenska mottagningarna. Till detta kommer all överlåtelse mellan inskrivna missbrukare och andra nya kunder som polisen aldrig kommer åt.

Några av de som handlade på gatan förut är nu inskrivna i medicinprogrammen och får sina droger av staten. Men langarna finns kvar och har nu hittat nya kunder: blandmissbrukare och ungdomar som köper bl.a. ersättningspreparaten Subutex och metadon.

Man har också utökat sprututbytesprogrammen i samma anda och med bristande argument. I Expressen 8 juni påvisas med rätta hur socialtjänsten svikit Jim 21 år, som dog av en överdos heroin och Subutex. Men Expressen slår sedan, som lösning på problemet, ett slag för sprutbyte. På vilket sätt skulle det ha räddat Jims liv? Han dog i brist på vård. Skälen för sprutbyte sägs av Gabriel Wikström vara att kunna motivera missbrukare att söka vård.   I den svenska studien om sprutbyte fann man att bara 8 % av deltagarna som inte redan hade kontakt med socialtjänsten lyckades man motivera att ta en behandlingskontakt.(Stenström 2008)

Problemet med uppgivenhetens politik

Det budskap som nu lanseras, och som verkar locka många politiker, är ”det är inte så lyckat att du knarkar, men vi ska försöka få dej att göra det på ett sätt som är mindre farligt.”.  Inom missbrukaren finns ett ”Beroendejag” som vill fortsätta missbruka och ett friskare Jag som ibland vill sluta. Problemet med  skademinskningspolitiken är att den erbjuder den drogberoende missbrukaren en hjälp att fortsätta sitt missbruk, vilket försvårar för missbrukaren att välja en drogfri väg.  Det som låter som en human  hållning, att minska skadorna, blir på detta sätt  i stället ett sätt att underhålla fortsatt missbruk. Unga människor som vill sluta knarka kan idag få höra, som en 21-åring fick göra på socialtjänsten, att ”du har knarkat så länge att det går inte för dig att bli drogfri. Du måste medicinera resten av ditt liv”.  Denna 21-åring är idag 25 och varit drogfri i 4 år för att han vägrade att lyssna på detta budskap. Det finns drogfri behandling som fungerar. Trots det ställs idag tusentals missbrukare in på dessa narkotikaklassade läkemedel, och det gäller även de som inte använt heroin. De förväntas gå på denna medicinering livet ut och vill de sluta finns det myndigheter som hotar med repressalier, t.ex. indraget körkort. De som fastnat på illegalt Subutex erbjuds som behandling statligt Subutex. Man botar alltså knark med knark. Man placerar tusentals människor i livslånga medicineringsprogram. Det ligger en människosyn bakom detta som är obehaglig – att se människor som hopplösa fall som inte kan bli drogfria.

Vad behöver göras?

Man behöver tillsätta en haverikommission utan ensidig medicinsk inriktning. Redan innan den är tillsatt kan man som akut åtgärd börja använda den nya nässpray som kan rädda livet på överdoserade heroinister. Det behöver inte utredas mer. Men det kunde Gabriel Wikström i Aktuellt inte ta ställning till utan hänvisade till en utredning.

Utredningen bör se över de insatser som görs för missbrukarna och de nuvarande förödande riktlinjerna om öppen vård och läkemedelsbehandling.

Vill man vara politiskt modig kan man också se om det går att göra en svensk och uppdaterad  version av Portugals politik: att ta bort fängelsestraff och bötesstraff för mindre narkotikainnehav och ersätta det med föreskrifter och vård. Vi kan inte fortsätta som nu, det kan man vara överens med de liberala krafterna om. Men deras  lösning på problemet är omänsklig, dyr och onödig. Det finns en annan väg – att återupprätta den restriktiva svenska narkotikapolitiken i modern tappning.

[1] Är det möjligt att jämföra statistik över narkotikarelaterade dödsfall mellan olika länder? Anna Fugelstad, psykolog, med dr, Karolinska Institutet

  1. Stenström N (2008) Sprutbyte vid intravenöst narkotikamissbruk. Mittuniversitetet. Palmateer N, Addiction 2010/105

Gunnar Bergström

Publicerat i Kriminalitet | 1 kommentar

Mera om sprutor till narkomaner!

Mötet jag skulle på om sprutbyte för narkomaner blev inställt. Så bilderna jag gjort i ordning lägger jag här. Synpunkter välkomna.

Bild01

Bild02

Bild04Bild05

Bild06

Bild07

Bild08

Bild09

Bild10

Bild11Bild13

Publicerat i Kriminalitet | Lämna en kommentar

Är sprutor till narkomaner hälsosamt?

Nu vill folkhälsoinstiutet utöka sprututbytesprogrammet för narkomaner till att gälla hela landet. Orsaken är att man vill minska spridningen av Hepatit C. Syftet är vällovligt men är det en bra idé?

De studier som finns har visat på en minskning av spridning av HIV men inte av hepatit. Se t.ex. Nils Stenströms studie (Sprutbyte vid intravensöst narkotikamissbruk. En longituinell studie av sprututbytesprogrammet i Malmö. Mittuniversitetet)

Det tycks som om ett fåtal missbrukare hämtar ut stora mängder medan många inte besöker mottagningarna alls. I Stockholm delar dessutom Brukarföreningen ut sprutor utan minsta kontroll och erbjuder samtidigt instruktioner om hur man knarkar bäst.

Det är en smula paradoxalt om läkarna med ena handen delat ut sprutor och sedan i nästa sekund förväntas följa lagen: ”En läkare skall genast göra anmälan till socialnämnden, om han eller hon i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt denna lag om läkaren bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården. Lag (2005:467). 

Vad som oftast händer är att personalen i programmet tvingas börja lära ut injektionstekniker, ge rådgivning om hur man knarkar och inte hur man  blir drogfri och så småningom krävs också att polisen blundar för svensk lag i närheten av programlokalerna. I många länder har nästa steg varit sprutrum där man aktivt hjälper missbrukaren att droga.

Detta föreslås i ett land som Sverige där allt färre erbjuds drogfri vård. Detta är ett led på vägen till en kapitulation inför drogerna.

Alternativet till hepatit C är inte fler sprutor utan drogfri vård.

Publicerat i Kriminalitet | Märkt , | Lämna en kommentar

Öppet brev till Sven Wollter (och alla med hjärtat till vänster)

Den 31/12 publicerade Sven Wollter en artikel i Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/kultur/article20067860.ab)  där han med rätta var bekymrad för högerkrafternas framfart i Europa och i synnerhet Sverige. Dagen innan medverkade han i Min Sanning i TV2 där även andra frågor om kommunismen kom upp. Med anledning av detta skickade jag in nedanstående artikel till Aftonbladet samma dag men har idag, 8 dagar senare och efter 3 påminnelser inte fått något svar. Varken refusering eller publicering. Bara tystnad,  Debattredaktionen hänvisar till kulturredaktionen som inte svarar. Så nu publicerar jag det här:

Öppet Brev till Sven Wollter (och alla med hjärtat till vänster)

Vi tillhör 68 års vänsterrörelse du och jag. Vi trodde (och tror än) på en värld där människor får samma chans, behandlas lika och där marknadskrafterna inte får styra allt. Denna dröm hade många före oss och efter oss. Många trodde drömmen förverkligats, först i Sovjet, sedan i Kina (eller Albanien eller Nordkorea). För min del ledde den kommunistiska visionen till att jag hamnade hos maoisterna, t.o.m. i knät på Pol Pot, du bl.a. hos Stalin och i Nordkorea.

Nu skriver du i ditt inlägg i Aftonbladet (31/12) om din dröm och förhoppning att du innan du går bort skall få uppleva en ljusning i det högermörker som drar över Europa. Den förhoppningen delar vi, liksom upprördheten över främlingsfientlighetens framgångar i Sverige och Europa.

Men denna upprördhet bottnar i den känsla för rättvisa och människovärde som en gång fick oss engagerade, och den kräver att vi också lär oss att erkänna misstag och visa empati och solidaritet med de som drabbats av kommunismens praktik. Den fick mig att åka tillbaka till Kambodja och erkänna att jag haft fel och be folket om ursäkt.

De tusentals döda i Stalins fångläger, de torterade i Nordkoreas läger och de mördade och torterade i Pol Pots Kambodja hade samma rätt till ett värdigt liv och mänsklig behandling som de människor som du vurmar för: t.ex. de som fryser och spelar dragspel på Storgatan i Luleå.

Samma dag som din artikel publiceras i AB sändes intervjun med dig (Min Sanning) i Svt. Du fick frågan om hur du kan hålla kvar vid dina gamla kommunistiska ståndpunkter efter allt som hänt. Och dina svar var snåriga – du hänvisade bl.a. till Nordkoreas isolering. Men inget USA (eller andra) gjort tvingar Nordkorea att terrorisera sina invånare. Inget USA gjorde före 1975 tvingade Pol Pot att handla som han gjorde.

Att behålla sin vänsterståndpunkt är hedervärt i dessa tider av individualism och marknadslösningar och många gamla vänsteraktivister har flyttat sig långt åt höger. Men att behålla ståndpunkt kan kräva att man byter åsikt. Vår kritik av kapitalismen var och är korrekt – men svaret på vad som skall komma i stället kan inte vara att ersätta kapitalismens förtryck med något ännu värre. Vi måste hitta ett nytt svar på frågan om hur människovärde, frihet och demokrati skall uppnås och bibehållas.

Eftersom du är en modig människa kan du säkert erkänna att du haft fel om kommunismens praktik och att det behövs en ny karta för vägen framåt. Så behåller vi vår gamla ståndpunkt men blir inte försvarare av terror och förtryck.

Gunnar Bergström

Publicerat i Kriminalitet | 3 kommentarer